hörselnsmirakel.blogg.se

Skriver om främst det som hänt och händer mig just nu. Min hörsel har varit en berg- och dalbana under nästan hela mitt liv och sedan Augusti 2014 har det ändrats totalt och kommer snart förhoppningsvis starta ett nytt kapitel i mitt liv.

Juli/Augusti/ 2014

Kategori: Allmänt

Juli

Värmeböljan är på väg att dra in, det är vecka 30. Mitten på juli. Sista veckan innan min 5 veckor långa härliga semester börjar. Jag är ensam hemma. Marie och Wilma är iväg med min mamma och pappa och redan startat semestern. Får en massa bilder från Marie på en lycklig Wilma som badar, leker i lekparker och får även en bild på Maries solbrända ben vid sandstranden och jag ser verkligen att dom njuter. Saknaden och längtan efter dom var enorm även fast de bara var några dagar sedan jag såg dom senast. Helgen vecka 30 kom och jag satt på tåget ner till Helsingborg där min familj väntade på mig. När jag till slut står framför dom slår mitt hjärta hårt och fjärilar kittlar i magen när jag ser Marie. Wilma blir helt till sig och flamsar och är helt illröd i ansiktet av lycka. Då är det bara 5-6 dagar sedan vi sågs senast. Livet är på topp, allt är så bra som det bara kan vara. 
Lycka. Värme. Kärlek.

 
Augusti

Skogsbranden hade tagit riktig fart och vattenbombflygplan for ovanför vårat hem på väg till den stora branden.
Det var någonstans där jag märkte skillnad på min hörsel. Jag brukade jogga med hörapparaten på och hade mina stora hörlurar ovanpå så jag kunde lyssna på musik. Plötsligt när jag sprang lät det konstigt i örat.
Trodde hörapparaten fått något spel av fukten och jag tog av mig den. Efter det började ljuden låta konstigt.
Rösterna började låta "elektroniska". Blev övertygad om att det måste vara apparaten som blivit skadad.
Förbannad skickade iväg den på reparation, en vecka skulle det ta tills jag skulle få tillbaka den. Mitt i semestern! Trodde jag skulle klara mig på min "reservhörapparat" som var gammal och lite halvtrasig. Men det funkade inte. Blev ett besök till hörcentralen och jag fick låna en apparat, men som var "snäppet" under ljudstyrkan på min ordinarie apparat. Synd att den inte var lika stark som min apparat, men nu blir väl ändå inte ljuden konstiga, tänkte jag. När jag provade den lät det inte alls som jag trott fortfarande en del förvrängt, men det fick vara så, så länge. Blir nog bättre sen när jag får tillbaka min lagade hörapparat. Vi fick besök av Maries familj som hälsade på hos oss under den här tiden. Jag började missa mycket vad som sades, jag blev frustrerad och Marie likaså över att hörapparaterna inte fungerade som det skulle. Jag lugnade Marie med att säga att när jag får tillbaka hörapparaten så kommer det bli bra igen. I mitten denna månad ska jag springa midnattsloppet med pappa och min syster i Stockholm. Den dagen vi ska åka upp händer något som jag aldrig varit med om förut. Efter att jag druckit upp en kopp kaffe går jag till affären en sväng, på vägen hem känner jag att blicken började röra sig från vänster till höger okontrollerat. Jag kunde inte titta still på en sak, blicken bara fortsatte från vänster till höger hela tiden. När jag kommer hem och jag sätter mig ner blir det bara värre. jag går på toa och känner mig konstig i magen. Förstod inte vad det kunde vara men jag tänkte att det måste varit något konstigt jag stoppat i mig. Marie är mycket orolig (som jag också borde varit) tycker jag ska ringa doktorn, men jag tycker inte det är så farligt. Är nog bara något konstigt jag stoppat i mig, tänker jag. Sedan sätter jag mig i bilen och pappa kör oss iväg. På vägen till stockholm får vi göra flera stopp på vägen. Magen vänds ut och in och jag spyr som en gris. När vi kommer fram till stockholm känner jag mig bra igen och kände inget konstigt med blicken. "Säkert bara kaffet!" Dagen efteråt springer jag midnattsloppet utan problem.
 
En vecka hade gått sen jag lämnat in hörapparaten och då damp den ner i postboxen. YES!
"Nu är den bra, nu kommer jag höra precis som förut!" Jag sprang upp för trapporna och jag slängde på mig den.
Bad Marie säga något för att testa ljuden. Lät fortfarande jättekonstigt. Kände hur jag blev kallsvettig.
Oron började stiga att det kan vara min hörsel allting berott på. Dagen efter kom ett nytt brev från hörcentralen.
Vi ska göra ett nytt hörseltest och ställa in härapparaten rätt.Då blev jag lugnare igen. "Jaaa, klart.. det KAN ju vara inställningen till hörapparaten som måste justeras då den varit på lagning. Va dum jag var som inte tänkte på det." Jag lugnade Marie återigen att det kommer bli bättre sen när det är fixat. Men hon började bli rätt skeptisk till det. Jag kunde bara hoppas att hon hade fel men började där smått inse att oddsen inte var på min sida.
 
Ett par dagar senare sitter jag där i hörseltest-stolen på hörcentralen i västerås för femtioelfte gången i mitt liv.
Varje gång jag kommer dit förklarar dom alltid att man ska trycka på knapparna när ljud kommer osv osv.. jo tack, det vet jag. Brukar förstås inte svara så, bara nicka och le lite brukar bli mitt standardsvar på redovisningen. Märkte direkt hur svårt det var att uppfatta pip, då min tinnitus hade blivit rejäl den senaste tiden. Det var inte många gånger jag hörde och tryckte på knappen. Då började jag inse. Hörseln var inte okej. Men den brukar ju gå upp- och ner, inget konstigt tänkte jag. Audionomen och jag gick till hennes rum och jag såg på henne att hon skulle säga något som inte var positivt. Hon harklade lite och sa "Ja din hörsel har blivit mycket sämre än senast." Jag förklarade att jag fått rejäl tinnitus och att jag fick den där "blickattacken" innan midnattsloppet. Hon satt tyst ett tag och sa sedan "har du funderat någon gång på cochlea-implantat?"
VAD FAN ÄR DET HON SÄGER, var min första tanke. "Min hörsel kommer tillbaka, den är bara nere i en svacka nu svarade jag lugnt.
Så har det varit förut. Jag ska vänta. Det blir snart bra. Hon nickade bara och sa sedan "Ja då får vi nog kolla på en starkare hörapparat till dig". -Jaha, ja men det kan väl vara en idé ändå, sa jag.
 
Jag sa alltså nej till cochlea-implantat (jag kommer berätta senare vad det är) och ja till den starkaste hörapparaten som finns ute på marknaden. Hon ställde in hörapparaten efter min hörselkurva och sen var det klart. På väg därifrån tappar jag en lapp när jag går och märker det inte, 20 meter därifrån hör jag en person ropa "grabben, du tappade!" Då tänkte jag att hörseln kan inte va så pjåkig ändå när jag hör så bra bakom ryggen när jag inte ser personen ropa efter mig. När jag kommer hem så pratar jag och Marie länge. Märker att röster och ljud fortfarande låter elektroniskt och förvrängt. När vi går och lägger oss fortsätter vi prata och släcker lampan. Men varenda gång hon sa något med lampan släckt så kunde jag omöjligt höra vad hon sa. Vi tände lampan igen och då hörde jag henne igen. Då slog det mig. Dom förvridna ljuden är inte alls från hörapparaten, det är mitt öra som spökar. Och min hörsel har plötsligt blivit så dålig att jag inte hör vad någon säger utan läppläsning, inte ens från en halvmeters avstånd! Hörseln blev sämre och sämre för varje dag. Vi har nu kommit till slutet av augusti och jag har precis börjat inse att läget är allvarligt.. Är jag på väg att bli döv igen?
 
***
Joel
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • sis säger:
    2014-10-08 | 22:30:44

    <3

  • K Johansson säger:
    2016-06-12 | 21:02:38
    Bloggadress: http://www.eartech.se

    Bra och intressant blogg! Kul att följa din resa till ett bättre hörande

Kommentera inlägget här: