hörselnsmirakel.blogg.se

Skriver om främst det som hänt och händer mig just nu. Min hörsel har varit en berg- och dalbana under nästan hela mitt liv och sedan Augusti 2014 har det ändrats totalt och kommer snart förhoppningsvis starta ett nytt kapitel i mitt liv.

Dag 3 som "påkopplad"

Kategori: Allmänt

Finns så mycket som jag vill skriva så det är svårt att veta vart jag ska börja. Det är så många upplevelser och känslor som jag är med om just nu. Och jag är rädd att glömma bort dom så det känns viktigt att skriva ner så mycket som möjligt.
 
Själva upplevelserna jag är med om är ju egentligen vardagliga. Men för mig som inte hört på 5-6 månader är det hyperintressant att till exempel höra hur det låter när man sätter ner kaffekoppen på bordet. Varenda ljud jag hör analyseras och jag tänker efter hur det låter och om det liknar som det lät förut. Och har ljudet blivit förändrat sen igår eller kanske i förrgår.
 
Av alla ljud som jag hört hittills så är det ett ljud som jag kan säga låter mest naturligt: Min röst! Jag tror, och är rätt säker på att det är därför, att det beror på att jag vet exakt hur min röst låter och dessutom vet jag vad jag ska säga. Dvs att min hjärna inte behöver inte behöver ta steget att tänka efter vad som sägs. Min röst kände jag igen direkt när teknikern slog på ljudet i måndags. Maries röst känner jag igen ju närmre hon pratar. Långt bort låter hennes röst"skränigt", men ju närmare hon kommer desto mer naturligt låter. Måste dessutom se hennes ansikte när hon pratar, annars blir det jättesvårt att tyda hennes meningar. Ibland kan jag dock tyda något enstaka ord. Igår provade vi lite lätt att hon sa siffror mellan 1-99 med ett papper för munnen, från cirka 1 meters avstånd. Jag kunde upprepa rätt siffra 80-90 procent av gångerna. Dessutom sa hon något ord en av gångerna och jag hörde det ordet rätt. Idag provade vi den metoden igen, fast jag satt lite närmare och blundade och hon skulle säga 3-siffriga nummer. Blev ungefär samma resultat som igår. När vi skulle lägga oss natten till igår och natten till idag kunde vi prata med varandra även fast det var mörkt i rummet och jag kunde inte tyda hennes läppar. Det har inte vi kunnat göra ända sedan då i början som jag tappade hörseln i mitten på augusti. Och samma kväll som jag blev påkopplad kunde vi prata ungefär på det sättet som vi pratade då i augusti. Helt sjukt!
 
Och jag har ju berättat tidigare att jag haft väldigt låga förväntningar på att kunna höra. Innan den här "resan" började har jag som tänkt att jag är nöjd ifall slutresultatet innebar att jag klarar av att konversera i ett tyst rum med en person.
 
Idag gick jag dessutom på ett långskott. Jag var nästan säker på att det inte skulle gå. Men ville prova i alla fall: Prata i mobiltelefon. Har ju fått berättat för mig att vissa som har CI aldrig riktigt kan höra i mobiltelefon eller telefon över huvudtaget. Så det är ju någonting som bara skulle vara en ren bonus om det skulle funka. Så Marie gick till ett annat rum och ringde från hennes telefon till min. Jag svarade. Och jag hörde det första hon sa. "För i h-vete, det måste bara vara tur" tänkte jag. Sen sa hon något igen som jag repeterade till henne för att kontrollera att jag hört henne rätt. Och det var rätt. Nästa ord. Rätt! Nästa ord, hörde jag lite fel. Och sen lite fel igen. Och sen rätt. Men mestadels av det hon sa fattade jag helt rätt. Och det var 48 timmar sedan jag blev påkopplad. Och jag kan säga att jag knappt tror att det här är sant! Efter det tänkte vi att jag är ju van med Maries röst och vet exakt hur den låter. Så vi gick ett steg längre med vårat test. När Maries syster Jenny ringde så provade jag att prata en kort stund med henne. Och även fast jag hade lite svårt att höra henne, så kunde jag förstå vad hon sa. Även fast hennes katt störde lite i bakgrunden, med sitt jamande... Tittade på Wilma för jag trodde det var hon som lät, men det var visst katten!
 
Ja det är mycket positivt. Absolut. Men jag har mycket begränsningar också. Vid konversationer måste jag oftast se ansiktet, inte stå för långt ifrån. Och helst inte några andra ljud som stör runtomkring. Men iofs så hade jag på dammsugaren igår och jag kunde höra när Marie sa något. 
 
En annan begränsning är musiken och det var ju något som jag även hade förväntat mig att det skulle ta tid om ens någonsin kunna höra. Har lyssnat, idag, vid datorn på låtar som jag känner igen och kan texten till. Marie satt med. Vi spelade en enkel låt, Ted Gärdestads låt "sol, vind & vatten". Jag kunde hänga med när han sjöng. Men sen sa Marie något till mig och då försvann musiken. När hon sedan hade pratat klart och jag skulle lyssna på låten igen så var det omöjligt att höra vart i låten det spelades. Men sen pekade Marie vart i låttexten som spelades och då hängde jag direkt med i texten och jag kunde höra melodin. Hur melodin låter? Det är svårt att förklara. Låter väldigt skränigt och mycket diskans och inget bas och volym går att höra. Så i musikens värld är jag fortfarande strängt begränsad. Men jag vet att ju mer jag hör saker, musik, röster osv, så kommer det bara att bli bättre och bättre.
 
I övrigt hör jag allt möjligt. Det tydligaste ljudet som finns just nu är plastprassel. Inte så att det skär i örat, men jag hör det väldigt tydligt. Märkte det direkt i bussen på väg ifrån sjukhuset i måndags då Marie prasslade med godispåsen i väskan.. :) Kan, med lätthet, höra rätt tysta ljud medan vissa höga ljud kan vara svåra att höra. Dammsugaren trodde jag skulle hoppa upp i taket av, men den hörde jag inte mycket av. Vatten från kranen låter ganska likt. Ljudet av att gnugga händerna kunde jag knappt uppfatta igår. Idag så kan jag höra det tydligt.
 
Ja, det är mycket upplevelser jag kan skriva om. Och jag kommer fylla på här allt eftersom. Jag är SÅ tacksam över att kunna höra så här. Jag inser att jag har haft tur att höra så här bra i början. Även fast jag är väldigt begränsad än. Det är lång väg kvar då det är många ljud som är konstiga och kan ta tid att lära sig. Vilket även tar på krafterna. Kan säga att jag har sovit väldigt gott dom här två nätterna. Kommer ofta vara trött och kanske lite grinig ibland när orken tryter. Men just nu går det inte att vara grinig då man är i ett sånt lyckorus av att kunna höra och prata med Marie och Wilma. NÄSTAN som förut!
 
***
Joel
 
 

KOMMENTARER:

  • Caroline säger:
    2015-01-16 | 11:06:47
    Bloggadress: http://ci-caroline.se/cochleaimplantat

    Hejsan
    Vad häftigt att du kan höra så mycket redan, till och med på telefon! Det har jag inte kunnat använda sedan tonåren.
    Du ville veta mer om min hörsel idag, så om du går till min blogg så har jag skrivit en liten lägesrapport idag.
    Caroline

Kommentera inlägget här: