hörselnsmirakel.blogg.se

Skriver om främst det som hänt och händer mig just nu. Min hörsel har varit en berg- och dalbana under nästan hela mitt liv och sedan Augusti 2014 har det ändrats totalt och kommer snart förhoppningsvis starta ett nytt kapitel i mitt liv.

Ett annorlunda inlägg..

Kategori: Allmänt

... i slutet av detta inlägg. Men först lite om hur det går.
 
Månaderna har bara rullat iväg och snart är det 6 månader jag mitt ljud kopplades på.
Det känns som att dagarna i mitt liv rullar på, som dom gjorde innan jag tappade hörseln helt under sensommaren ifjol. Men jag kan ändå säga att jag varenda dag, sedan mitten av januari, slås med häpnad att "konstgjort" ljud kan låta så här BRA och att jag över huvud taget hör någonting.
 
Att jag har en apparat vid örat och den där magneten som sitter alldeles ovanför örat känns mer som en naturlig del av mig själv. Den SKA sitta där under hela min vakna tid (förutom i duschen). Jag är stolt över att bära den på något sätt för jag tycker det är en så häftig grej. Och jag skäms inte över den ett enda dugg. Och den är inte ivägen heller. Jag kan bära keps, motorcykelhjälm och min hockeymålvaktsmask med CI:t på.
 
Reaktioner på ci:t från folk som ser mig ute på stan, på arbetsplatsen, grannar osv, är lätträknade. Trodde innan att det skulle bli mycket blickar och att folk frågar vad de tusan är som sitter mot huvudet. Men nästan ingenting av det där har blivit som jag trodde. Har tänkt ut svar på eventuella frågor men det har, hittills, knappt behövts. Och jo, ci:t syns, för jag har kort hår. Men jag vet inte, jag gissar, att de flesta som märker den tror det är någon sorts headset. Det finns så många som går med headset numera och det är inget ovanligt att ha något bakom örat.
 
Att vänner och bekanta inte frågar mig så mycket (om hur jag hör) tror jag är ett tecken på att jag upplevs som att jag "hänger med" lika mycket som jag gjorde innan jag tappade min sista hörsel. Och helt ärligt, det är helt okej att folk inte frågar så mycket. Det får mitt liv att flyta på "som vanligt" och samtalen flyter på utan att man ska behöva berätta om samma saker hela tiden. Men jag måste även säga att jag tycker det är otroligt roligt att förklara. Speciellt att förklara om hur CI fungerar och hur det är uppbyggt, mer än att förklara "hur bra jag hör" eller hur "jobbigt det var under den tiden jag var döv. Kan inte allt om hur CI funkar, men jag har faktiskt läst på och frågat massor och åter massor av frågor till hörsel-ingenjören på Karolinska.
 
Den mest spontana fråga jag har ställt till honom är:
"Hur *** kan ett ljud, som tolkas till elektriska impulser till hörselnerven, få det att låta så verkligt!?"
Hans svar: Man kan egentligen inte veta, men det är lika imponerande för dom.
Känslan jag har, varje dag, är att det är så förbluffande att detta är möjligt. Minns at jag sa direkt efter att ljudet kopplades till min sambo att "detta är helt sjukt". Och ja, det är verkligen helt sjukt för oss. Varje dag!
 
Samtidigt känner jag varje dag för dom som opererat sig, men kanske får kämpa mer än mig av olika anledningar. Det blir kanske inte lika spikrakt för alla, som det blivit för mig, men med tålamod, envishet och sund inställning så kan resultatet efter en tid bli bra ändå. Och jag ställer mig frågan om det finns något "slutresutat" för jag tror resten av ens liv blir en resa med CI:t där hörseln påverkar ens liv till det bättre.
 
Livet, det lever vi bara en gång. Se möjligheterna, tro och var envis med allt du vill göra i ditt liv. Vi, som lever här i Sverige, har den möjligheten där vi har just: möjligheter. Ta tag i de val som livet ger oss.
 
Jag vill avsluta denna dag med att skriva om något som inte har med CI att göra.
Det handlar om livet. Om möjligheter. Om val. Men det handlar även om
en annan sak. Om att INTE ha möjligheter. Att INTE ha några val. Att inte ha ett liv.
Men som vi människor, som har de möjligheter, kan hjälpa med.
 
Om alla människor, som lever i flykt. I flykt från krig, död, terror, hot, våldtäkter, barn som far illa osv. Det är, för mig, hjärtskärande att se alla människor som lever i flykt och har ingenstans att ta vägen. Absolut ingenstans för det finns länder som vill hjälpa och inte har vilja att kunna ta emot dessa. Vuxna och barn blir lämnade att dö ensamma, exempelvis ute till havs. ALLA vänder ryggen till.
 
Vi i Sverige gör otroligt mycket för att rädda många flyktingar från allt ont. Vi hjälper varandra ofta.
Dock finns människor som vill stoppa invandringen. "Dom kostar för mycket. Vi ger bistånd till att hjälpa dom i deras hemländer istället."
 
Men TÄNK rent hypotetiskt: Om ett land anfaller Sverige imorgon och vi i Sverige blir dödade, våldtagna, hotade osv. Då skulle i alla fall jag göra allt i min makt för att rädda min familj från detta. Men då skulle det kunna hända att man ligger ute till havs med hopp och tro att det finns ett land som tar emot oss där det är fred. Som i alla fall kan ge min dotter en uppväxt där det finns möjligheter till ett liv.
 
Klart det finns människor som hjälper varandra. Väl?
Nej men just ja, våra liv kostade pengar!
 
 
Ta hand om er!
                                                                          ***
                                                                         Joel
 
Kommentera inlägget här: