hörselnsmirakel.blogg.se

Skriver om främst det som hänt och händer mig just nu. Min hörsel har varit en berg- och dalbana under nästan hela mitt liv och sedan Augusti 2014 har det ändrats totalt och kommer snart förhoppningsvis starta ett nytt kapitel i mitt liv.

Högsta vinsten!

Kategori: Allmänt

Det är väldigt, väldigt länge sedan jag skrev något.
Tiden har gått och går så fort hela tiden. Jag har länge tänkt skriva, för det är så mycket jag vill berätta, men tiden och orken har inte riktigt funnits. Men nu är det dags, tack vare Marie som tryckte fram datorn till mig och sa "Här, SKRIV!" :)
 
Det har nu gått lite mer än 2 månader sedan ljudet kopplades på. Och det känns verkligen som att det går framåt hela tiden. Jag upplever som att jag hör bättre nu än innan jag förlorade hörseln i somras. Marie upplever också det. Det var hon som sa det först för någon vecka sedan och då stannade jag upp och tänkte efter. Insåg efter en stund hon tametusan hade rätt. Jag hör saker lättare och uppfattar tal bra. Musiken låter ungefär som förut. På vissa sätt låter musiken bättre och på vissa saker låter det kanske lite konstigare än förut. Vad det beror på vet jag inte helt säkert. Men det kan vara att hjärnan uppfattar något som den inte uppfattat tidigare. Men det har bara gått 2 månader och det kommer kanske bli ännu bättre med tiden. Hur som helst är jag hur nöjd som helst med allt jag hör nu. Jag har, sedan jag kopplat på ljudet, haft på mig apparaten från tidiga morgon ända tills jag precis stänger mina ögon för att sova på kvällarna. Kan ibland ligga i sängen och vänta tills jag hör Maries andetag andas djupt, så jag kan höra när hon sover.
 
En annan sak som är lite lustig. Visst, jag har tidigare (innan jag tappade hörseln) hört fåglar kvittra på våren. Och det gör jag nu också. Men jag kan säga att nu hör jag dom så tydligt att jag nästan tror att dom lika gärna skulle stå på mitt huvud och kvittra. Jag tittar runt, för fåglarna måste ju vara jättenära... men jag ser dom inte. Dom flyger väl någonstans bara det att jag inte kan se dom. Så jag vandrar vidare och funderar varje gång hur det banne mig är möjligt att det kunde bli så här.. BRA!
 
Jag kan likna den här resan med att jag medverkat i underhållningsprogrammet DEAL OR NO DEAL.
Man får välja en väska 1-25, varje väska innehåller olika summor från en krona till högsta vinsten, tror det var på 5 miljoner. Sen kan man till slut välja om man vill ha innehållet i väskan eller motta bankens bud. Där valde jag att ta väskan jag valde från början och den innehåller högsta vinsten. Det är så jag känner, JAG HAR VUNNIT HÖGSTA VINSTEN! Och det är inte bara jag utan främst Marie och våran dotter som fått tillbaka mig som jag var innan.
 
I tidigare inlägg har jag berättat om första gången jag tappade hörseln, när jag var 10 år.
Jag tappade den (helt döv) även en till gång när jag var runt 20 års åldern, när jag gick gymnasiet i Örebro. Har mestadels valt att inte skriva något om den gången eftersom det inte finns så mycket att berätta. För jag minns inte så värst mycket från den perioden när jag tappade hörseln. Har fått berättat för mig av gamla klass- och skolkamrater att man såg att jag inte alls mådde bra under den perioden. Och jag vet att jag var helt under isen den gången, skoltrött, vilsen och hade svårt att hitta min identitet. Minns att jag även hade tufft att visa mig ute bland folk i affärer där man kunde "se mig". Ingen vet varför jag tappade hörseln den gången och ingen förstår hur den kunde komma tillbaka efter någon månad. Men troligtvis fick jag någon typ av "plötslig dövhet" som man kan få vid stress och när man mår psykiskt dåligt. När jag hade tappat hörseln den gången minns jag att mina föräldrar och jag besökte Cochlea-enheten i Huddinge för att höra om cochlea-implantat var något för mig. Minns att mina känslor under besöket var fyllt av skräck och ångest. Jag var verkligen inte redo för det då! Men just innan det besöket hade min hörsel kommit tillbaka och läkarna såg inte det nödvändigt att göra det då. Jag var så lättad att jag slapp cochlea implantat. Och hoppades att jag aldrig skulle behöva göra något sådant. Men allt efter åren gått har jag insett mer och mer att jag någon gång kommer tappa hörseln igen och till slut behöva få ett implantat.
 
Det kan bli svårt för mig att förklara detta och få er att förstå mig rätt nu. Men på något sätt var det bra att min sista hörsel försvann fort, på en månad. Det fick mig att inse att implantatet behövde göras fort. Hade min sista hörsel sakta blivit sämre hade jag säkert tänkt att "äh, jag väntar ett tag till, för hörseln kan ju komma tillbaka snart någon gång. Och då kan det ha tagit längre tid för mig att besluta mig för cochlea-implantat. Och även fast det har varit en rejält tuff tid för mig ch min familj mellan augusti till början på januari, så är jag idag så innerligt glad att det har blivit som det blivit. Det har varit en rejäl fight med min hörsel från när jag var litet barn tills jag fick mitt cochlea implantat. Nu vet jag att med 99,9% säkerhet kommer höra minst så bra som jag gör idag tills jag tar mitt sista andetag i livet. Jag kommer inte behöva oroa mig mer över att min hörsel kan försvinna.
 
Och jag minns en sak som jag var så rädd för i somras när min hörsel försvann: Att jag inte skulle kunna höra hur Wilmas första dag i skolan varit. Få höra hennes glada förväntan på den stora dagen. Men nu vet jag. Den dagen kommer komma då jag får se och höra henne. Höra henne mer än jag någonsin vågat föreställa mig.
 
/// Joel